Alla partier måste agera i hedersfrågan




I en intervju med Expressen, som skulle handla om de hedersutsatta kvinnorna jag intervjuat för min bok, uttryckte jag mitt missnöje med alla politiska partier i riksdagen för hur de hanterar frågan om hederskultur. När journalisten frågade specifikt om SD svarade jag att det inte går att veta om de är seriösa eller inte när det gäller hedersproblematiken. Det är svårt att veta det eftersom Sverigedemokraterna inte behandlas som ett demokratiskt valt parti av övriga partier och inte blir insläppta i politiken på riktigt. Ett politiskt parti bedöms efter sina handlingar och inte bara efter sina ord. SD förblir därför ett parti som har råd att prata.


Jag uttryckte också att jag inte var intresserad av att framföra en åsikt om ett enskilt parti eftersom jag redan hade sagt vad jag tyckte om alla partier i Sveriges riksdag, inklusive SD. Men flera valde att koncentrera sitt intresse för de ord som jag fällde om just detta parti och struntade i intervjun där mitt syfte var att kasta ljus på de röster som knappt hördes i debatten.


Sara Seppälä, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, var en av dem som reagerat och hon ”bjuder” därför in mig, i ett inlägg på Nyheter Idag, till ett informellt möte för att jag ska ”råda bot på min okunskap kring SD”. Sara Seppälä vill berätta om vad Sverigedemokraterna har gjort för att kartlägga och stävja hedersförtrycket.


Jag vill börja med att tacka Sara Seppälä för inbjudan. Men jag måste säga att jag ogillar hur inbjudan framfördes. Jag tror Sara Seppälä blandade ihop våra roller när hon skrev inlägget och trodde att jag en politisk motståndare som hon ska utmana offentligt. Jag skulle dessutom lätt ha missat inbjudan om jag inte råkade se den, så nu är det något oklart om hon vill bjuda in mig eller vill ha något annat.


Som jag har förstått det har Sara Seppälä själv erfarenheter av hederskultur. Jag är glad att hon kom undan kusinäktenskap och är en självständig kvinna. Jag träffar gärna Sara Seppälä men då behöver hon vända sig direkt till mig och jag önskar att hon läser min bok där ett antal kvinnor som lever under hederskultur berättar om sin situation. Då har vi något att prata om. Det är politikerna som behöver lyssna på de tappra kvinnorna som vittnade för #UnderYtan. Det är viktigare än att politikerna ännu en gång berättar för oss om sin politik.



Allt uppriktigt politiskt arbete som kan leda till verklig förändring är givetvis bra, men det krävs en bred uppslutning i Sveriges riksdag. Jag skrek mig hes under #Metoo-hösten i mina försök att få berätta för politikerna om kvinnorna som vittnade om sin dubbla utsatthet i utanförskap. Jag vet att Sara Seppälä själv inte satt i riksdagen 2017, men hennes parti har varit precis lika ointresserat av de hedersutsattas upprop #UnderYtan som de andra sju partierna.


Som partipolitiskt obunden journalist är jag lojal mot de hedersutsatta kvinnorna som berättar för mig, oavsett vilket parti de själva röstar på. Mitt mål är att hederskultur helt försvinner och att ingen kvinna eller barn far illa längre. När min bok ”Fånge i hederns famn” kommit ut skickade jag ett exemplar till alla partiledare i Sveriges riksdag. Hur många av dem har läst den kan vi bara gissa. Hursomhelst, inte från något av riksdagspartierna har jag ens fått kvitto på att boken har nått den tilltänkta mottagaren.


Visst finns det enstaka politiker i samtliga partier som förstår hedersproblematiken och verkar vilja motverka den, men i praktiken är vi fortfarande på ruta ett. Hederskultur växer i Sverige och tolereras, antingen på grund av rädsla eller den missriktade välviljan. Medan politikerna viftar med kraftlösa åtgärder i storslagna tal får de hedersutsatta slicka sina sår i tysthet. Jag som är ute på fältet och möter dem som det här berör hör hur de blivit svikna gång på gång och har tappat tilliten till politikerna.



Förhoppningsvis kommer det snart en vändning. Men då måste det bli tydligt att samtliga partier är villiga att avdela tid och andra resurser för att komma åt grundproblemet. Krafterna mot hedersförtryck i Sveriges riksdag bör samlas över partigränserna och ha ett ärligt samtal med klara mål för att skydda de mest utsatta och förebygga hederskultur. Sverige behöver ta ledningen för en politik mot rasism och hederskultur. En politik som leder mot ett sekulärt samhälle där klaner inte har någon makt för att skapa parallella lager i parallella samhällen. Ett samhälle där alla individer vet att lagen finns för att skydda dem och gäller lika för alla.


Galaxia Wallin