Därför bör slöja förbjudas i skolan!

June 7, 2019



När jag var elva tog pappas tålamod slut och jag tvingades bära slöja. Trots att jag var tvungen sa jag till folk runtomkring mig att det var jag själv som hade valt slöjan. Fast jag var ett barn men ville ändå jag behålla min värdighet och skylta med att jag visst kunde välja och välja bort. Dessutom ville jag med denna lögn skydda mina föräldrar så att ingen skulle tro att de var förtryckande och hade tvingat slöjan på mig.

 

 

I den där åldern var min värld så liten. Inga vänner fick jag besöka och ingen fick besöka mig heller. Att skratta, springa eller spela fotboll med min bror på gatan var inte något att diskutera längre. Mina kläder blev helt täckande och ännu mer tråkiga färger och större storlekar än min egen valdes åt mig. Jag skulle bete mig som en kvinna på ett moget och anständigt sätt så att min familj kunde stoltsera inför andra att de lyckats med sin uppfostran.

 

 

Med alla de begränsningarna och som det maktlösa barn jag var, blev skolan trots allt som ett litet fönster som jag kunde blicka igenom. Jag hade vänner, kunde läsa böcker och det bästa av allt var att slöjan inte var något som tillhörde skolan.  Jag har svårt att komma ihåg någon skolkompis med slöja i grundskolan där pojkar och flickor gick tillsammans. På mellanstadiet och i gymnasiet skildes pojkar och flickor åt helt. Vi hade en militärt mörkgrön skoluniform och vi kallades för "revolutionens ungar". En hel del flickor började bära slöja på den tiden och jag var en av dem. Men vi fick ändå ta av slöjan i skolan som blev vår lilla frizon från tvånget. Jag har en hel del kritik mot den syriska skolan, men det är inte relevant att ta upp det i denna kontext. 

 

 

Nu kanske någon kontrar med att det var ju bara flickor i skolan, så det var därför vi fick ta av slöjan. Det stämmer, slöjan bär flickor i närvaron av främmande män. Det stämmer också att det inte fanns pojkar i skolan MEN där fanns faktiskt några vuxna män.  En av våra rektorer var en man och vi hade även några manliga lärare. Skolans restaurangägare, vaktmästaren och trädgårdsmästaren var män. Vi hade också några manliga utbildare som kallades för ”Baathparti-kamrater”. De var i skolan ofta och en gång i veckan hade vi en lektion där de utbildade oss i nationalism, socialism och Baathpartiet.

 

 

Jag och många andra flickor i skolan tyckte att det var skönt att slippa slöjan. Det var en normal rutin att ta av slöjan när vi gick in och sätta på den efter skoldagens slut. Ingen diskussion vare sig hemma eller i samhället ägde rum kring varför vi tog av slöjan i skolan. Varken slöja eller andra religiösa symboler var tillåtna i skolan. 

 

Att ta av slöjan i skolan var inte bara skönt utan också nyttigt för vi fick åtminstone slippa vara de symboler vi bär på och fick under en liten stund vara oss själva. Kanske detta lade grunden för vissa av oss att våga ta av slöjan i vuxen ålder för att vi dagligen hade brutit denna vana i skolan. 

 

 

I Sverige har slöjdebatten tagit fart igen efter att kommunstyrelsen i Staffanstorp röstat för att förbjuda slöjan på flickor i förskola och upp till sjätte klass. Konspirationsteorier om de som förespråkar slöjförbud har slagit sina rötter, och båda de som är för och emot slöjan på skolbarn pratar om vikten av barnperspektiv.

 

Barnperspektiv är definitivt viktigt men då måste det tas på allvar.  Frågan är: lyssnar vi egentligen på flickorna som bär slöja eller bara på deras föräldrar och religiösa ledare som vill att de ska bära slöjan även i skolan? Faktumet är att det inte är flickorna som kräver att få bära slöjan i skolan. Det är inte heller flickorna som inte vill delta i sim eller sexualundervisning. Allt detta är föräldrarnas önskemål som i vår svenska vilsenhet förvandlas till ett krav på skolan. I toleransens namn sviker vi barnen i skolan.

 

Låt oss stanna en stund för att definiera vad slöjan i islam är. Slöjan är en religiös symbol som kallas Hijab på arabiska och den går ut på att kvinnan/flickan ska skyla sig och inte visa sin kvinnlighet för att inte väcka männens lustar. Flickorna brukar börja bära slöjan när de blir könsmogna eller strax före det. Familjen som övertalar eller tvingar sin flicka att bära slöja vill skicka en tydlig signal till sin omgivning att vår flicka är mogen och anständig och att ni är välkomna att komma och titta på henne om ni söker fru.

 

Slöjan är inte bara att täcka håret eller huvudet. Därför slår alla jämförelser med kepsar, bikini och smink helt fel. Slöjan tvingar flickan till en hel ny livstil att ändra sin klädsel, uppförande, leende, umgänge och mycket annat och de som vågar ta av slöjan betalar ofta ett högt pris. Det är även fel att INTE kalla slöjan för dess rätta namn och i stället använda förmildrande ord som huvudduk. 

 

 

I en text publicerades i Timbro skriver Hamid Zafer och Eli Göndör om att ett slöjförbud riskerar att få helt andra konsekvenser än de önskade.  ”Hemmet vill att hon ska bära huvudduk; skolan vill att hon ska ta av den. Flickan blir stridsäpplet mellan två olika positioner” När jag läser deras text tänker jag vilken tur att de inte fanns i Syrien och hade kunnat påverka slöjförbudet i skolan. De flesta flickor jag möter här i Sverige är besvikna över att ingen står på deras sida mot föräldrarna som förtrycker dem.  Utan slöjförbud tvingas barnen själva ta striden mot sina föräldrar om deras rätt att inte bära slöjan.

 

 

 

Det är sant att barn är lojala mot sina föräldrar och älskar dem. Därför är skolans roll viktig i att förstärka barnens självkänsla och lära dem om sina rättigheter och att INGEN äger dem. Vi får inte i debatten om slöja och religionsfrihet glömma bort att barn ofta ärver familjens religion, traditioner och normer. Därför vore det klokt att i skolan låta barnen uppleva och skaffa sig nya insikter utanför familjens krav och förväntningar. Barn får bygga upp sin uppfattning och komma fram till sin egen livsåskådning när de är mogna. Att välja sin livsåskådning är något djupt som kräver kunskap, filosofiskt och kritiskt tänkande.

 

 

Föräldrarna har förflyttat sig från en miljö med en annan moraluppfattning än den de mötte när de kom till Staffanstorp” skriver Hamid Zafer och Eli Göndör. Att slå barn i Mellanöstern ingår också i barnuppfostran i den miljö som många kommer ifrån. Inte så många i Mellanöstern skulle ens lyfta på ögonbrynen när de ser en förälder misshandlar sitt barn. Ska vi också ha förståelse eller acceptans för det bara för att de kommer från en miljö med en annan moraluppfattning än den som vi har i Sverige? Eller ska vi skydda barnen och vara tydliga med att slå barn är fel och inte är det som gäller i Sverige? Om vi verkligen vill förbygga hederskultur och förbättra integrationen måste vi börja med att vara tydliga.

 

 

En hel del säger att flickorna vill se ut som sina mammor. Det kan vara sant men de ville kanske testa mammans slöja inför spegeln eller på gatan någon gång, men inte tvingas att bära slöjan i skolan eller för all framtid. Det finns också barn som vill ha sex när de är 12, vill gifta sig när de är 14, dricka alkohol när de är 11 och andra vill köra bil när de är 10 eller 15. Ska vi låta barnen göra vad de vill när de vill bara för att de ”vill” det? I grunden kan jag säga att vi ska bejaka barnens vilja med ansvar och ger barnen tid att mogna för att skaffa sig kunskap och blir redo att ta konsekvenserna av sina handlingar. 

 

 

Barn är inte dumma, med ett ärligt och öppet samtal kommer de att förstå att de måste vänta tills det är dags att göra vissa saker. Så egentligen förbjuder vi inte slöjan utan vi sätter en åldersgräns på den i skolan. Jag skulle önska att vi kan diskutera en åldersgräns på 18 år och inte bara på små barn som vi gör nu. 


 

Mångkulturens riddare hävdar att slöja på barn berikar vår svenska kultur. Min fråga hur? Hur kan en flicka som med klump i magen lindat i mörka tygplagg berika något överhuvudtaget? Vilken sort mångfald talar vi om här egentligen? Glada flickor som leker vid badstranden sida vid sida i skolan med sorgsna flickor som inte får lämna hemmet. Flickor som åker på ridlektioner sida vid sida med flickor som inte får cykla? Varför ska oskyldiga flickor offras på mångfaldens altare? Hur ansvarsfullt är det?

 

 

Men hur ska slöjförbud på barn gå till rent praktiskt? Kommer skolpersonal att stå vid skolporten och slita av slöjan från varje beslöjad flicka? Det kommer aldrig att ske. Man informerar barn och föräldrarna om bestämmelsen och de flesta kommer att anpassa sig därefter. Även de föräldrar som vägrar och visar motstånd kommer att anpassa sig i slutet när de vet att skolan ger inte efter och att beslutet inte förhandlingsbart. Det är en kamp som vi vuxna måste orka ta och vi får inte låta att vissa barn hamnar utanför.

 


Skolan ska vara en plats för kunskap, utveckling och kritisk tänkande. En plats där barn träffar oliktänkande och inte enbart de som kommer från samma kultur, samma land och talar föräldrarnas modersmål. Därför måste vi också våga förbjuda religiösa friskolor. När vi tillåter att barn kommer till skolan med politiska eller religiösa symboler segregerar vi barnen från varandra och identifierar dem inte för vad de är utan utifrån de symboler de bär på.

 

 

Galaxia Walllin

Föreläsare och författare

Grundare av (JAMOKRATI) Centrum för jämlikhet och demokrati

 

 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Senaste inlägg
Please reload

Arkiv
Please reload

Sök efter taggar
Please reload

Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square