Bortlovad i mammas mage

September 17, 2019

 



När jag under ultraljudsundersökningen fick se mitt barn som log i min mage sträcka ut sina händer och röra sina fötter kunde jag inte hejda mina tårar. Många nya känslor stormade i mig, och jag kände att mitt hjärta blev större än universum. Barnmorskan frågade om jag önskade veta könet och det ville jag inte. Vi skulle båda mötas som nyfödda och under åren skulle vi lära känna varandra i lugn och ro, tänkte jag. Jag skulle inte tro att ultraljudundersökningen som förknippas ofta med lyckan, skulle kunna vara så förödande för något barn förrän jag träffade nittonåriga asylsökande Midia. 

 

 

Midia, som är född i Iran och är bosatt i Sverige sedan fyra år pluggar nu på gymnasiet. Hon är engagerad i kvinnors rättigheter och har medverkat i flera event där delade hon med sig av sin erfarenheter från hederskultur och om situationen för kvinnorna i Iran. Midia blev bortlovad till sin kusin redan när hon låg i mammas mage och innan hov var ens medveten om sin existens. Hennes farbror, som var familjeöverhuvud, bestämde då att hon skulle gifta sig med hans son. Och Midias pappa kunde inte säga emot. Detta berättade Midia för mig när vi träffades över en fika. Vi satt på hennes favoritställe och beställde iskaffelatte. 

 

Det visade sig att hon inte visste riktigt om hon gillde verkligen detta café eller trode det bara för att cafét tar kontanter. Midia som inte har något personnummer eller AT-UND, kan inte skaffa sig ett bankkonto och därför är hon beroende av kontanter. Medan jag betalde notan tänkte jag på alla de unga som är i hennes situation, hur många av dem hamnar i prostitution eller kriminalitet för att kunna klara sig? 

 

Det jobbigaste för Midia är inte bara det ekonomiska situationen, utan känslan av maktlöshet. Hon ser hur hennes jämnåriga lever ett liv hon får bara drömma om. Hon får lukta på friheten men kan inte riktigt smaka på den. Detta påminner henne en aning på barndomen. Midia hade under hela tiden sedan hon föddes behandlats som om hon vore farbroderns egendom. Han fick bestämma över henne och hur hon skulle klä sig och uppföra sig, för hon var inte bara hans brorsdotter, utan också sonens framtida hustru. Midia såg på distans hur andra små flickor i hennes ålder hade mer frihet, lekte i parkerna och skrattade högt.  Där och då som ett litet barn visste hon inte vad det skulle innebära att vara bortlovad, och att det som väntade henne var mer än de begränsningar som var för prövande för henne.



Ju äldre Midia blev desto mer inskränktes hennes frihet och rättigheter. När hon var fjorton år gammal tyckte farbrodern att det blev dags, och diskussionerna om bröllopsarrangemanget började äga rum. Midia blev sjuk och mäktade inte med idén. Hon tyckte aldrig om sin kusin och ville inte gifta sig med honom. När hennes vädjan inte hjälpte försökte hon ta sitt liv ett par gånger, men blev räddad i sista sekunden. Hennes föräldrar ville inte heller att hon skulle giftas bort, men de var rädda för Midias farbror.



Till sist och med hjälp av föräldrarna lyckades Midia fly från Iran och sökte sig till Sverige. Resan var inte enkel, men att bli av med kusinen och leva fritt från förtrycket förtjänade att kämpa för tyckte hon. ” Jag kände mig trygg och var överlycklig att jag lyckades komma hit till Sverige” berättade Midia.  Men lyckan höll inte i sig. Migrationsverket avslog Midias asylansökan gång på gång. 

 

Midias fall är inte unikt egentligen. Det finns andra flickor och kvinnor som inte får skydd i Sverige för de inte blir trodda. Det finns säkert de som inte ska stanna för olika skäl. Därmed så finns det andra som bör få stanna men de skickas ändå tillbaka till sina förövare. Vi har följt den afganska ungkvinnan Sara som flydde från tvångsäktenskap och misshandel. Henens advokat Emilie Hillert tycker att Saras ärende har gått fruktansvärt fel. 

 

Midia och andra asylsökande som flyer hedersrelaterat våld och förtryck begriper inte att de får avslag, särskild när de vet att  regeringen gick vidare med gymnasielagen där fick 9000 ensamkommande asylsökande en ny chans att få stanna i Sverige trots att de saknar asylskäl. Enligt granskningen som Expressen gjorde är 99% utav dem är män. Har Migrationsverket problem med just asylsökande kvinnor eller saknar det tydliga reglera, eller kunskaper om hederskultur för att kunna bedöma ärenden som är kopplade till just hedersförtryck?

 

 

Nyligen fick Midia sitt fjärde avslag och kan nu när som helst utvisas till Iran, och där väntar hela släkten som hon rymde ifrån. Även om det är inte hennes föräldrar som tänker att skada henen för att återupprätta familjens heders, så finns det farbrodern, hans son och andar familjemedlemmar, som enligt Midia, lovade att göra det när de får tag i henne. Att hon är nu nittonårig saknar någon betydelse för en släkt som lever i hederskultur. Kvinnorna inom denna kultur anses aldrig myndiga.  ”Jag vill bara ha ett normalt och tryggt liv fritt från förtryck, jag vill skratta från hela mitt hjärta. Jag vill kunna leva som vilken nittonårig svensk tjej som helst” säger Midia när vi avslutar vårt samtal. 

 

Slutligen undrar jag om Midia kommer att få stanna i Sverige? Kommer hon att se sina drömmer uppfyllas? Eller kommer hon att skickas tillbaka till Iran där en ultraljudundersökning kan ha en annan betydelse än att kolla upp fostret mående? där kvinnorna som tar av sig slöjan, kritisera regimen eller kämpar för sin frihet bestraffas. Svaret hos Migrationsdomstolen!

 

 

 

Galaxia Wallin 

Journalist, integrationskonsult och föreläsare 

 

 

OBS: Denna text baserad på en intervjua jag gjorde med Midia. Jag har inte tagit del av Migrationsverkets eller Migrationsdomstolens underlag. 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Senaste inlägg
Please reload

Arkiv
Please reload

Sök efter taggar
Please reload

Följ oss
  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square